Antoine Pesne, född 23 maj 1683 i Paris, Frankrike, död 5 augusti 1757 i Berlin, Preussen, var en fransk målare under rokokon. Pesne gick i lära hos sin far, målaren Thomas Pesne, samt hos Charles de la Fosse i Paris. Under åren 1705?C1710 företog han en resa i Italien och vistades huvudsakligen i Venedig, där han anslöt sig till Andrea Celesti, vars måleri tydligt påverkade Pesnes tidiga verk. 1710 kallades han av kung Fredrik I av Preussen till Berlin som hovmålare. Därefter företog han under de följande åren kortare resor till hoven i Dessau (1715), Dresden (1718), London (1723) och Paris (1724). 1733 utnämndes Pesne till ledare för konstakademin i Berlin. Han anses vara en viktig förmedlare av den franska konsten till Brandenburg-Preussen. Pesne var i huvudsak verksam som porträttmålare, men han utförde även talrika vägg- och takmålningar för Fredrik den store i de kungliga slotten. Ett av Pesnes mest berömda konstverk är Dansösen Barbara Campanini (cirka 1745). Detta porträtt med sin lätta och schvungfulla formgivning, det spontana penseldraget och de ljusa, pastelliknande färgerna är karakteristiskt för Pesnes arbeten och för rokokon i allmänhet. På ett virtuost sätt framställer Pesne den med tygblommor dekorerade sidenklänningen. Fredrik den store uppskattade sin hovmålares berömda plein-air-porträtt och lät hänga det på en framträdande plats i sitt arbetsrum i slottet i Berlin.   Related Paintings of antoine pesne :. | Frederick the Great as a child with his sister Wilhelmine | Kronprinz Friedrich von PreuBen | Geburt Christi | Portrait of Franz Isaak von Chasot | Portrait of Henriette von Zerbsten |
Related Artists:
Mauritz F H Haas
Dutch (Resident in US) 1832-1895
Jan Hendrik Weissenbruch
painted Milking cows underneath the willows in
Donato Creti
(1671-1749) was an Italian painter of the Rococo period, active mostly in Bologna. Born in Cremona, he moved to Bologna, where he was a pupil of Lorenzo Pasinelli. He is described by Wittkower as the "Bolognese Marco Benefial", in that his style was less decorative and edged into a more formal neoclassical style. It is an academicized grand style, that crystallizes into a manneristic neoclassicism, with crisp and frigid modeling of the figures. Among his followers were Aureliano Milani, Francesco Monti, and Ercole Graziani the Younger. Two other pupils were Domenico Maria Fratta and Giuseppe Peroni